Japansk artighet

Här i japan är människor väldigt artiga mot varandra och pratar formellt med främlingar. De flesta är väldigt hjälpsamma och de har svårt at säga nej. Som när vi var i Kyoto och två japaner visade oss vägen, det är en del av deras artighet och hjälpsamhet. De kan även ställa frågor av artighet som det är meningen att svara nej på. Som min svenska kompis här blev erbjuden att låna sin speakingpartners lägenhet när hans flickvän kommer och hälsar på. Då är det bra att kunna utläsa om det är ett erbjudande eller bara en artighetsfråga. Det är inte alltid så lätt.

Jag har ingeting emot all artighet. Men jag tycker att det kan vara svårt att veta hur artig jag ska vara och när. Det säkraste måste vara att använda sig av den artiga versionen när man pratar, som att säga "Ohayoo gozaimasu" istället för "Ohayoo" (godmorgon). För övrigt så lär vi oss på språklektionerna att prata på ett formellt sätt som man gör med främlingar, för att alltid vara på den säkra sidan. Men samtidigt som jag inte vill vara oartig vid fel tillfälle, så vill jag inte heller vara överdrivet artig vid fel tillfälle. Jag vill ju gärna åtminstonde låtstas som jag har lite koll. Som i affärer eller på restauranger till exempel, är peronalen väldigt artiga och trevliga. Och det är svårt som svensk (vi säger gärna tack till mycket) att inte säga "tack så mycket" och jag vill gärna vara artig för att visa min uppskattning, speciellt när jag är i ett land där detta är så uppenbart viktigt. Men så sa våran japanska lärare att detta är fel. Som kund behöver du inte säga någonting, för som kund är du så överlägsen personalen. Allt som räcker är en nick och ett leende när du handlar, om du vill visa din tacksamhet på något sätt. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid detta. Och jag känner mig fortfarande en aning förvirrad över hur artig jag ska vara. För jag tänker att det måste vara skillnad på om jag är på en restaurangkedja eller på en liten lokal restaurang där man träffar peronen som lagar maten.

Men denna förvirring gäller inte bara på restauranger och i affärer. Jag går i samma funderingar när jag träffar städerskorna på mornarna. Jag kompenserar mina verbala misstag genom att se glad och trevlig ut.

Nog om detta. För ett par dagar sen skulle jag köpa duchtvål. Och jag glömde bort att jag numera kan läsa endel. Så medan jag funderade på vilken flaska kunde vara duchtvål, tog jag den av märket Lux, för det är tvål hemma tänker jag. Dagen efter när jag stod i duchen kom jag helt plötsligt på att jag kan läsa och tänkte att jag kan passa på att öva på min nya tvålflaska. Först läste jag "suuparicchi shain". Onda aningar smyger sig fram. Sedan står det "shanpoo" klart och tydligt. Det behöver man inte kunna japanska för att förstå vad det betyder. Så nu har jag två nyköpta JÄTTE stora schampoflaskor, men ingen duschtvål. Nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för att schampot ska ta slut.

Jag har äntligen blivit frisk! Jag fick fel medicin först, så jag var tvungen att gå till doktorn igen i fredags. Den här gången hade jag en annan japan med mig, och fick åter igen övertyga om att jag inte hade feber. Så helgen blev ganska lugn för mig. I lördags åkte vi till en loppmarkand i Toji, utnaför Kyoto. Loppmarknaden är den 21:a varje månad och är ganska stor. Det var väldigt mysigt för den ligger på ett stort tempelområde. De sålde lite allt möjligt, kimonos (en japansk klädesdräckt), mycket japanskt porslin och tekannor. Det fanns även många matstånd. Söndagen tillbringade jag med att komma ifatt det jag missat i skolan när jag var sjuk.

På min sista lektion idag, Intercultural Communication in Japan, pratade vi om saker vi var oroliga över innan vi åkte hit. Någon nämnde japanska toaletter (hål i marklen toaletter). Detta fick min lärare att minnas och tyvärr delade han med sig av sina minnen som inkluderade: mat, dålig mage, japansk toalett och ett knä som inte går att böja särkilt mycket. Jag tänker inte berätta hela historen, men även om jag skrattade så jag grät (mest av chock tror jag), så har jag fått bilder i mitt huvud av min lärare som jag helst skulle slippa. Efteråt blev han tyst och insåg att detta kanske inte var en historia man delar med sig till sina studenter. Det är lätt att vara efterklok, som man säger.

Imon blir det antagligen bowling. Det var ett tag sen, så det ska bli kul!

Mitt första...

...och förhoppningsvis sista besök hos doktorn här i Japan har ägt rum. Jag har bihålsinflammation och det gör något fruktansvärt ont! En japan hängde med mig till doktorn som tolk. När vi kom dit var vi tvugna att ta av oss skorna och sätta på tofflor, vilket är vanligt här. Innan jag fick gå in till doktorn var jag tvungen att ta tempen. När jag visade den till japanen (kommer inte ihåg vad han hette, för jag är så dålig på namn) utbrast han förvånat: "oj!du har ju jättehög feber!!" Termometern visade 37 grader. Det visade sig att japaner har lägre kroppstempareratur, så jag fick övertyga honom att jag inte alls var döende. Annars gick allt väldigt fort, var jättesmidigt att få en doktorstid, var bara att gå dit och vi behövde knappt vänta överhuvudtaget. Inte alls som hemma i sverige. Så nu ska jag äta antibiotika i te dagar och jag hoppas verkligan att jag blir frisk till helgen. Vi ska åka till Toji utanför Kyoto på lördag och gå på loppmarknad där de säljer gamla japanska saker.

I morse vaknade jag upp av att jag trodde att ett tåg åkte förbi precis utanför fönstret. Sen insåg jag i mitt nyvakna tillstånd att det inte finns någon räls här. Det var ju jordbävning!! Den var inte så stor och varade i ungeför 15 sekunder, men man kunde känna av den. Det är rätt häftigt att få ha varit med om en jordbävning, men jag är glad att den inte var större. Det kommer med största sannolikhet komma en riktigt stor jorbävning snart. Frågan är bara när snart är, det kan vara imorgon lika gärna som om 100 år. Första veckan här fick vi information vad man ska göra och ta vägen vid en stor jordbävning. Men förhoppningsvis är det inget vi kommer att behöva uppleva. Jag kan ju lugna alla med att jag inte bor i det värst jordbävningsdrabbade området i Japan. De som var här förra terminen fick aldrig uppleva en jordbävning.

Tillbaka till det här med tofflor i japan. Här är det vanligt att inte ha skor på sig inomhus, utan man har tofflor. I det huset jag bor i tar vi av oss skorna vid dörren. När vi ska på toaletten så finns det ett par "toatofflor" man kan byta till. Så man har inte på sig samma toffler när man går runt i huset som man har när man går på toa. Det händet även att man måste ta av sig skorna när man går på restaurang. Jag har läst någonstans att om man har ett eget hem här (och inte bor som jag gör) så bör man har tofflor som gästerna kan sätta på sig. Jag gillar det här med tofflor, för jag har alltid tofflor på mig hemma i Sverige.

Det blir inga bilder idag. Jag borde ta lite bilder på rummet och huset så ni kan ser hur jag bor. Nu ska jag ligga på min futon och kolla på film och försöka att bli frisk någon gång.

Hemlagad sukiyaki

Idag har jag vågat mig på japansk matlagning! Men jag tar det från början. Att handla var kul för jag lyckades använda mig av mina nyvunna skills. Nämligen att fråga saker o på japanska, "kore wa sukiyaki desu ka" ("är det här sukiyaki?").Tyvärr är jag inte så snabb än, så varje gång jag frågar något kommer svaret innan jag hunnit prata färdigt. I vilket fall som helst är det bra med ja och nej frågor, för då behöver inte förvirring uppstå när de svarar. Att jag insåg att jag hade för lite pengar när jag skulle betala var inte lika kul.

Nu undrar säkert många vad sukiyaki är för något. Det är en japansk maträtt som är mycket enkel att laga, inte ens jag lyckades att misslyckas (för er som vet om mina matlagningsvanor). Man kan ha i princip vad som helst och nudlar. Och så häller man i lite sukiyaki-sås utspätt med vatten och låter det koka en stund.

Jag hade i broccoli, tofu, nån japansk rolig svamp, lök och morot.

Så här såg det ut när det var klart:

Matlagningen gick bra utan några större missöden och det smakade bra också. :)

Imorgon har jag prov i spoken japanese. Jag har precis sett någon form av logik i meningsuppbyggnad. Bättre sent än aldrig...

Helgen som varit

Helgen har varit lugn för min del. Min förkylning vill inte riktigt släppa och jag har varti förkyld i fyra veckkor nu. Men i lördags åkte vi till Kyoto och vi hade vädligt tur med vädret, solen sken och det var varmt och skönt. Vi tog oss fram själva med tåget utan hjälp av några japaner och lyckan är total över att vi klarade det! Väl i Kyoto träffade vi Quangs vän från sverige och hennes japanska vänner.

När vi kom dit vid lunchtid åt vi lunch. När vi betalade fick vi några biljetter som vi kunde använda på tågstationen. Man lämnar in biljetterna sen så får man snurra på ett hjul tills en kula trilla ut. Beroende på vad det är för färg på kulan som kommer ut så kan man vinna allt från en tepåse till en tv.

Här rullar Erik hjulet och spänningen är olidlig

Här är den lyckiga vinnaren! Vi drog såklart nit och vann en tepåse med grönt te. Det är en väldigt rolig idé och jag får känlsan av "bara i japan". Häromdagen åt jag sushi med Yurika och hennes vänner. Efter att vi hade ätit så skulle man lägga tallrikarna i en springa. Efter var 5:e tallrik hände något på den lilla skärmen man betsäller ifrån, som exempelvis ett lyckohjul. Om man vann så rullade det ner en plastboll med en leksak i från en grej. Efter att vi hade ätit i Kyoto åkte vi till Uji, en bit utanför Kyoto. Uji är känt för grönt te. Så vi provsmakade lite grönt te.

Vi åt också en vanlig dessert/godis här i Japan som jag inte kommer ihåg vad den heter eller vad den är gjord av. Vanligtvis är det en vit boll men nu var bollarna givetvis smaksatta med grönt te, så de var gröna. Vi fick även smaka på choklad med grönt te smak som var väldigt god. Det går att smaksätta allt med grönt te och det gör de också här i Japan.

Efter detta gick vi till Byodoin temple. Det var väldigt mysigt.

Sedan åkte vi tillbaka till Kyoto och vandrade runt lite i den gamla delan av stan, geisha distriktet. Det är jättemysigt däromkring, tyvärr hade vi inte jättetur och såg en geisha. De jobbar, så det är sällan man ser en geisha så länge man inte betalar för det, vilket kostar en ganska stor slant.

I lördags var det valentines day, vilket ni säkert redan vet om. Om man bor i japan så har det nog inte undgått någon. Under hela min vistelse här hittills har det varit reklam överallt inför denna högtid. Men de firar inte valentines här som hemma. Utan här ska kvinnorna göra choklad som de kan ge till männen. Det är en dag då kvinnorna har möjlighet att uppvakta männen. Annars är det alltid männen som uppvaktar kvinnorna. De måste även ge choklad till alla manliga arbetskamrater. Men i mars blir det paybacktime och männen måste ge choklad till alla kvinnor de fick choklad från under valentines day.

Här er en bild på hur det ser ut utanför många restauranger. Det är maträtter gjorda av plast.

Jonas och jag har bestämt oss för att stanna här i Kansai regionen (där jag bor) och resa runt och bo i Kyoto och Osaka. Det finns så otroligt mycket att se och göra häromkring. Längtar tills han kommer och jag får lite semester. Annars så går studierna bra tror jag. Det vill utvisa sig på tisdag då jag har prov i spoken japanese, vilket känns en aning skrämmande för tillfället.

Förvirrad gaijin

Tänk er att en dag vakna upp och inte längre kunna läsa ett ord. Och att du inte skulle förstå vad folk säger till dig. Och när du försöker prata så uppstår förvirring, för att ingen förstår. Det är precis så jag känner mig ibland när jag är här. Det är som upplagt för många missförstånd i kommunikationen framöver (vilket redan har skett ett antal gånger). Den lilla japanska jag har lärt mig är "vad är klockan?" (jag skulle säkert inte förstå svaret på den frågan) och "vad är det för något?". Det är just de meningarna som har fastnat mest i mitt huvud.

Fast jag klarar mig ganska bra på det än så länge. Det känns nästan som om jag inte varit i japan på riktigt än. Är hela tiden omringad av en massa gaijin (fult ord för utlänningar) och är mycket på campus som är lite av en egen värld. Och varje gång vi rört oss utanför stan, så ser vi till att ha minst en japan med oss. Det är verkligen svårt att klara sig själv utan folk som kan japanska omring sig. Det ska bli spännande att se hur jag och Jonas kommer att klara oss när vi ska resa runt på mitt vårlov. Förhoppningsvis kan jag några mera fraser på japanska vid det laget. För Jonas ska komma hit och hälsa på mig :D Han har bokat flyg och kommer hit den 7:e mars och ska stanna här i två veckor!

Idag är det japanese foundationday. Det betyder att vi inte har några lektioner så vi passade på att åka till Osaka. Vi gick i lite affärer först, sen var vi på Aquarium, som är ganska känt. Det var nog ett av de bästa "kollar på fiskar"-ställen jag har varit på.

Kan ju meddela att mataffären inte är lika läskig längre. Jag har hittat köttfärs och lite tillbehör och äter spaghetti med köttfärs varje gång jag inte äter ute. Det enda som är läskigt nu är priserna, som inte är så snälla till min plånbok. Men jag har hittat till en mycket älskad kyuukyuu-shop där allt koster 99 yen (ca 10 kr). Skulle inte köpa kött där, men duger för bröd o så. Och för ett par dagar sen råkade jag klampa in i någon gemensam matlagningsaktivitet i köket här hemma, och fick lära mig laga lite japansk mat. Var nudelsoppa, så det är ju inte så svårt, men fick ett litet hum om vilka japanska ingridienser som behövs. Så det ska jag laga så fort jag orkar handla lite ingridienser. Jag kan ju rapportera hur det gick senare.

Den japanska maten är inte äcklig. Den är ätbar. Men jag har inte hittat något som jag känner att jag inte kan leva utan. Saknar maten därhemma lite grann, men det botar men genom att äta en jättegod pizza, vilket vi gjorde idag. (Min köttfärsså räknas inte för den har jag lagat själv och det är inte lika gott) Så nu kan jag äta japansk mat igen.

Ska lägga ut lite bilder när jag har tid, förhoppningsvis imorgon :)

Lite härlig engrish (japansk engelska) tihi. Pachinko är en typ av spelhall, kan berätta lite mera om det längre fram. Men engrish hittar man lite överallt, och man förstår sällan vad som menas.

Jag har fått en varning på min cykel, haha. Hade parkerat den på SH 3 över natten (jag bor i SH1) Det är viktigt att man parkerar sin cykel rätt. Var ganska många cyklar där med samma lapp. Och cykeln var flyttad... ungefär 5 meter bort.

Kareoke igår kväll :)

Längtar efter våren!

Japaner i kimono




Här finns det farliga "diken överallt. De är en av anledningarna till att man måste vara försiktig när man cyklar (den andra är galna billister). De är ganska djupa och det händet att folk cyklar ner i dem och skadar sig. Vet inte vad de är till för än, men det har säkert något att göra med regnvatten.


Kareoke!! :)

Jag längtar till våren!! I svenska mått mätt går det nog att kalla vädret här för vårväder. För det är inte så kallt utomhus. Det är bara det att det är liak kallt inomhus som utonhus här, för det finns ingen isolering i de papperstunna väggarna här. Vissa rum är såklart varma, man får brassa på med värme från luftkonditioneringen. Men annars är det kallt mest överallt och jag känner mig ständigt frusen. Så även om det teoretiskt sett är kallare i sverige, så är sverige ett land man fryser väldigt lite i jämfört med japan.

I veckan har vi varit på kareoke två gånger. Här är karoeke inte som i sverige, där man står på en liten scen och sjunger för hela baren. Utan de har speciella kareoke ställen här, där man hyr ett rum med sina vänner och sjunger på för fullt. Och så finns det alltid en liten telefon eller knapp som man använder för att beställa drinkar. Riktigt trevligt :)

Det är lätt att glömma bort att man faktiskt har åkte hit på utbytesstudier och inte är på semester. Den här veckan har verkligheten kommit ifatt mig. Nu är den första skolveckan här avklarad. Jag har 2-3 föreläsnignar varje dag, men det blir ibland länga dagar i skolan eftersom jag har långa raster emellan. På förmiddagar läser jag språk, varje dag speaking japanese och tre dagar i veckan reading and writing japanese. I japan finns det tre stycken alfabet, hiragana, katakana och kanji. Jag är så glad över att jag lärde mig hirigana och katakana innan jag åkte, för vi går rätt fort fram och de flesta tycker det går lite för fort för at hinna få in alla tecken i huvudet.

På eftermiddagarna läser vi våra andra kurser, den ena jag läser heter interculture comminucation in japan, och verkar vädligt intressant och kul. Den andra heter peace, development and democratization, the asian challlenge. Den är också väldigt intressant men tyvärr känns det som om jag kommer att behöva anstränga mig o plugga lite på den.

Det känns ungefär som om jag går på högstadiet igen. Närvaro är jätteviktigt och man få inte komma försent. Lärarna tar våran närvaro innan varje lektion. Och så får vi läxor! Små läxor som ska lämnas in titt som tätt. Det är lite ovant att plugga 4 kurser smatidigt, men det ska nog gå.

Ikväll ska vi in till Osaka och festa. Antingen så går man in för det till 100 % eller inte alls. För tågen här slutar att gå vid 23 nångång, så om man vill vara kvar så får man ta första morgontåget hem. Yurika ska med, så det ska bli kul :)

Parkbänkar, skräp och mat

Mat från restaurangen på universitetet. Nudelsoppa med lamm o lite annat.

Japansk trädgård.

Mysig liten lokal restaurang utanför Kobe. Alla sitter runt kocken som lagar mat.

I lördags var vi ett gäng som åkte till Kobe. Det var tevligt men inte så mycket att berätta om den här gången. Vi var i chinatown och det var trevligt, eftersom det kinesiska nyåret är nu. Det som vi upptäckte i Kobe var att det finns väldigt lite parkbänkar här i Japan. Ja, de existerar nästan inte överhuvudtaget. Det blev ganska uppenbart efter flera timmars traskande att det inte finns någonstans att sitta, så till vida man inte är på en restaurang eller liknande.

En annan grej som e lite lustig. Det finns inte mycket papperskorgar här, utan man får bära runt på sitt skräp ett tag tills man hittar en. Ändå är det väldigt rent här, inte mycket skräp och så. På tal om skräp, så är de väldigt petiga med återvinning här i japan, vilket är en bra grej. Det är väldigt viktig att man slänger sitt skräp rätt. Utomhus så går det alltid att sortera sitt skräp, eftersom det inte bara finns en papperskorg när man hitter en, utan flera för olika typer av skräp. Vi har fått papper på med bilder och allt, för att ingen ska kunna göra fel.

Jag är helt förundrad över hur ärliga folk är här. När jag träffade min japanska speakingpartner Yurika tidigare i veckan (ungefär som en personlig fadder), så lämnade hon sin väska med värdesaker i, utan uppsikt i resturangen på campus. Hon blev förvånad över att folk ibland stjäl såna saker i sverige! Och när man har paraply med sig tar man inte med dem inomhus i exempelvis affärer eller i universitet, utan man lämnar dem vid dörren i särskilda paraplyställ. Och när man kommer tillbaka så finns paraplyet kvar. Brottligheten är så låg i den här staden att polisen är uttråkad. Det är därför det sker så många kontroller om cykeln verkligen är registrerad på cyklisten, för det ger poliserna något att göra.

Idag har det varit ganska lugnt och jag har hunnit med att packa upp allting och tvätta. Jag har även handlat idag. Jag vet inte hur många som vet det, men jag är inte bra på att laga mat. Och när jag är i en mataffär känner jag mig oftast förvirrad av all mat. Så ni kan ju tänka er hur det känns för mig att vara i en mataffär i japan. Min förvirrning och känsla av missanpassad visste inga gränser! Inte för att jag tycker att den japanska maten är äcklig eller läskig på något sätt, men jag har absolut ingen aning om var jag ska börja i mataffären. Allt står på japanska, så man vet inte riktigt vad man köper. Och sen när man har köpt maten som man inte vet vad det är återstår den stora frågan: Hur tillagar man det här. Därför blir det till att köpa en massa färdiglagad mat, micromat och liknande den här veckan. Jag ska se vad de andra som bor o det hör huset lagar och se om jag kan inspireras. Man vill inte riktigt chansa, eftersom maten är ganska så dyr här. Men jag chansade o köpte en påse innehållande småpåsar med japanska kryddor i. Men jag har ingen aning om vad det är för kryddor eftersom jag inte kan läsa på japanska. Så de blir lite rysk roulette nästa gång ja lagar mat.

Imorgon börjar mina kurser, så det ska bli spännanden, speciellt japanskan. Jag behöver lära mig fort, annars blir det jobbigt när jag och jonas (han ska hälsa på mig) ska resa runt på vårlovet, eftersom inte många kan engelska här. Jag kommer att ha föreläsning varje dag och vissa dagar är långa. Det är jag inte riktigt van vid, men det ska nog gå bra :)