Seminarhouse 1, mitt rum och uni

Här kommer lite bilder jag borde tagit för länge sedan. Det har tagit emot att ta kort på rummet lite för jag bor med en gris, vilket ni snart kommer att få se. Men eftersom hon åker efter mig hade jag inte mycket annat till val än att få med hennes grisighet på bilderna. Så det blir ingen förskönad bild av verkligheten.

Här parkerar jag min cykel när jag är hemma:

Välkommen in:

Här är loungen. Där har jag inte varit så mycket, men vissa var där mest hela tiden:

Terassen utanför:

Köket på övervåningen:

Så hrä ser det ut när man kommer in på mitt rum:

Min futon:

Mitt skrivbord:

Här har jag medvetet tagit kort på enbart min halva av rummet:

Det här är anledningen (inte mitt skräp):

Här parkerar jag min cykel när jag är i skolan:

Den hrä planen gick jag över varje morgon. Här brukade folk spela spökboll, basket, baseball osv:

På vägen mot morgonlektionerna:

Dålog bil åp CIE, center for international education. Där inne hölls alla utbyterstudenternas lektioner:

Här ser ni loungen, där har jag spenderat många timmar mellan lektionerna:

Mot restaurangen:

Det är lite synd att jag åkte till Kansai Gaidai i sista minuten för att ta en masa panikbilder. För det blir itne så mycket människor på bilderna då.

Tycker det är lite roligt, precis när jag har lagt upp bilder på vårat grisiga rum, börjar min rumskamrat att städa. Bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Dagarna som varit

Mitt hus jag bor i börjar att kännas som ett spökhus, är så många som har åkt. Tyvärr inte min rumskamrat, hon kommer att lämna Japan efter mig.

I lördags var det hejdåfest i parken på kvällen. Innan det var vi några stycken som åt på tori. Sen när jag och Petrus skulle cykla iväg råkade vi ta en omväg, så vi trampade på i en timme innan vi var framme. Väl framme fick vi reda på att många skulle ut i Kyoto på en all nighter. "Ja!" tänkte jag. Men inte mina vänner. Det hela slutade iallafall med att jag stressade iväg till tåget efter ett par timmar med en bunt människor jag aldrig träffat innan. Vi hamnade på en klubb som jag inte tyckte var så bra, men så är jag ju ganska kräsen med sånt med. Jag träffade lite folk jag känner igen, dansade och spelade biljard.



Söndagen därefter kändes ganska tris, de jag burkar umgås med i huset är inte kvar. Det känns som om jag bara väntar på att få åka hem nu. Är inte alls motiverad till att resa runt. Jag hade ju kunnat åka någonstans nu när det finns så mycket tid, vilket var planen från början, men känner för att spara pengar eftersom jag inte vet om jag kommer att jobba i sommar eller inte. Och så är jag lite trött på sightseeing.

Fast spara pengar är inte det jag har gjort idag. Åkte in till Kyoto en sväng igen, för att köpa presenter att ta med mig hem. Jag är visst inte så bra på att köpa presenter. Varannan grej jag köpte var till mig själv. Jag köpte en yukata till mig, vilket går att använda som morgonrock. Funderade på att köpa en kimono egentligen, men vet inte riktigt när jag skulle vilja använda kimono, även om de är otroligt vackra. Så det fick bli en yukata istället, för den kommer jag att använda.

På tal om kimonos, i lördags var det några vänner som satte på sig kimonos som de hade tänkt at ha på avlutningcermonin som aldrig blev av. Här är när de håller på att göra sig iordning. Kirei desu yo!

Jag köpte även grönt te till mig själv och en liten japansk tekanna. Ville ha en lite större egentligen, men den här hade en så fin färg tycker jag.

Jonas läs inte det här stycket! Det finns en liten butik i Kyoto där ett par gör sin kremik själva som de säljer. Jag älskar den butiken, för allt är så fint där. Och jag kunde inte motså, så jag köpte en skål. Jag har en fetish för skålar och senast igår pratade jonas om att jag borde tänka mig för två gånger innan jag köper en skål, för annars finns det ingen ende på hur många jag skulle kunna köpa. Det samtalet gick ju bra...

Jag köpte en hel del annat med, jag gick bananas i Kyotos shoppingdistrikt. Det viktigaste av allt var nog bältet till min resväska. Skulle vara förargligt om den exploderade på vägen hem. Det har den redan gjort för övrigt...

Jag kommer att sakna all trevlig personla här, som ler hela tiden och är superartiga när man shoppar. Det kommer bli en chock för mig första gången jag måste handla när jag kommer hem, har vant mig vid japansk service nu. Det är precis samma service som jag blev så besvärad av när jag precis hade anlänt till Japan. Något som dock känns skönt att slippa är personal som skriker "irasshaimase (välkommen till våran affär)" med gäll röst. På en av våra favoritrestauranger skriker de när en gäst kommer in, när en gäst lämnar restaurangen, när någon vill beställa, och mest hela tiden. En kompis flickvän som är här och hälsar på för tillfället första kommentar var "what the hell are they screaming for all the time".

På tal om ingenting alls. Om man är för lat för att gå och handla kan det hända att maten tar slut. Det hände mig idag. Det enda som fanns var ris. Mmm, ris till frukost, kände mig som en riktigt japan. Bara det att jag piffade upp mitt ris med lite soja, sjögrsäs och annat som jag inte vet vad det är (men som är gott). Japaner blir faktiskt förolämpade om man heller soja på risen. Här äter man risen som den är, utan något på.

Imorgon ska jag börja packa. Det ska bli intressant.

Farvälmiddag

Ikväll hade vi en sista middag med hela gänget på Asian Days. Det blev såklart tabehodai, vi åt hur mycket vi ville i två timmar.



Personalen var tvungena att ha mask pga influensan

Vi bokstavligen rullade därifrån. Rullade rätt in på Basker and Robins. Där vi köpte jättedyr glass. För glass kan man fortfarande äta fast man är proppmätt.

Sedan rullade vi vidare till karaoke. Men inte det vanliga stället Ring. Ring är ett väldigt skruttigt men billigt ställe som vi ofta sjunger karaoke på. Men på grund av svininfluensan är gaijins inte alla välkomna lägnre. Vi som bor i seminar houses får inte komma, trots att vi har varit i Japan sedan januari och därmed inte är farligare än någon annan japan. Men de utbytesstudenter som bor hos japanska familjer är välkomna.

Japanerna är livrädda för gaijins för tillfället (smittan har spridit sig ännu mera) en japan fällde upp sitt paraply för att skydda sig från erik och hans tjej idag när de gick förbi. Och de som bor hos japanska familjer har fått ett mail om att de helst borde använda ansikstmask och stanna inomhus för att många familjer har hört av sig till skolan och varit oroliga över att bli smittade av sina inneboende.

I alla fall, eftersom vi inte var välkomna på det vanliga stället gick vi till ett annat, som är mycket fräschare än Ring. Och vi hade tur för det var halva priset på allt ikväll. Så vi sjöng för fullt för sista gången.

Sen var det dags att säga hejdå. Några kommer jag att träffa imon, men jag träffade Robyn och Ben för sista gången idag. Det börjar att bli jobbigt att säga hejdå till männsikor varje dag. Det enda som är bra med det ar att det blir lättare att åka hem när nästan alla har hunnit åka före.

Graduation Cermony

Nu har jag graduerat från Kansai Gaidai uiversity. Det var meningen att vi skulle ha en cermoni imorgon, som alla hade sett fram emot. Men istället för att vara finklädda, får våra papper utdelade, få mat och dryck, så kom de hem till oss i våra seminarhouses. Där radade vi upp oss på kö i mjukisbyxor, visade vårat ID och fick pappret. Inte riktigt samma sak, men nästan =P

Så här ser det ut:

Åkte till Osaka trots allt

Det blev att jag åkte till Osaka till slut. Det var ganska tomt på folk, antagligen har det med svininfluensan att göra. Men det var skönt. Jag började med att nörda runt i dendentown. Det finns inte så mycket annat att göra där, fullt emd elektronik och manga. För att bättra på nördstämningen lyssnade jag på Slagsmålsklubben. Tyckte det kändes passande. Hittade tyvärr inte det jag var ute efter, så jag köpte en present till Jonas istället (jonas får låtsas som om han inte läste det här).


Namba:

Tunnelbanan. Den rosa vagnen är bara för kvinnor under rusningstrafik. De har stora problem här med kvinnor som blir antatsade på tunnelbanan när det är fullt med folk. Problemet är att japanska kvinnor inte säger till när något sådant händer, inte heller någon i omgiviningen.

Efter det dorg jag till Shinshabashi. Det var meningen att jag skulle till en gata full med billig japansk keramik, men den var omöjlig att hitta. Jag vet att den finns i närheten från en station, som jag kommer ihåg hur den såg ut, men inte vilken staion det var. Lite frustrerande att inte hitta denna underbara gata som jag varit på en gång tidigare, för jag vet inte om jag orkar ta mig in till Osaka en gång till för att shoppa innan jag åker. Men jag hittade lite annan skit som jag inte hade planerat att köpa.

Uppgiven åkte jag hem igen mitt under rusningstrafik. Om ni hade varit på tunnelbanan hade ni lätt hittat mig. En blond tjej i röd/orange klänning mitt bland alla svartkostymklädda japaner. Men jag smällte nog in rätt bra ändå, för jag gjorde som många andra japaner gör på tunnelbanan. Sov.

Väl hemma hade jag min sista måltid med Brandy och Emilie, som jag har ätit middag med nästan varje kväll. Kändes lite vemodigt för Emilie flyger hem imorgon bitti, så det var sista gången det var vi tre. Och Brandy åker på söndag, så nästa vecka kommer jag att få äta själv =(

Nu ska jag kolla på film snart med Brandy och en tjej jag inte kommer ihåg vad hon heter (för jag är väldigt dålig på namn).

Imon blir det en sista middag ute med vännerna på Asian Days. Det går ett ryckte o att Erik har bokat bord, så jag hoppas att det stämmer. Det ser jag fram emot.

Bowling. puriko och en bar

Igår var en väldigt tråkig dag... även om skolan är inställd, så är det många som har fått hemtentor istället, vilket innebär att ingen har tid att leka med mig =(

Fast kvällen var helt ok, för då bowlade vi. Jag var helt säker på att jag skulle vinna, men jag vann inte en enda runda. Efteråt var det dags för puriko. Här är två av bilderna:

Shiho som är med på bilden har varit utbytesstudent på Örebro Universitet i två terminer och har precis kommt tillbaka från Sverige.

Efter bowlingen gick vi till en lite bar som ligger alldeles i närheten där jag bor. Det är ett jättemysigt litet ställe.

Posar för kameran:

Mitchel skålade sönder mitt glas:

Här är en bild från i tisdags, då vi åt på ett av mina favoritställen. Det är väldigt billigt, för portionerna är jättestora. Tror inte jag har orkat äta upp precis alltidng en enda gång. Vi går hit ungefär en gång i veckan:

Idag funderar jag över om jag ska åka till Osaka. För jag tror jag vet vad jag vill klä ut mig till på halloween och dräkten finns att köpa i Osaka. (ja, jag är medveten om att det är ett halvår kvar) . Men jag är lite paranoid över svininfluensan, det är 130 smittade i Osaka och Kobe sist jag kollade. Men o andra sidan är itne 130 så många med tanke på alla miljoner som bor där.

Jaja, nu ska jag fundera lite till... känner mig nämligen ganska lat idag.